brokenpiece

Jahapp så va de måndag igen då. Fan va tiden går fort, nu är sommaren över. Iof var det inte mycket till sommar men iaf.
September närmar sig med stora steg och i och med det även skolstarten.
Skolstarten som känns lite oviss eftersom fröken Danielsson har klantat till sig lite med sina poäng men det ska väl gå att lösa hoppas jag.

Dagsplanen är att läsa några sidor (några hundra) i den där tråkiga boken om organisationer samt kanske ta hand om sjuklingen. Peter har fått svininfluensa.. hahaha nää det tror jag väl ändå inte det är men sjuk är han iaf stackarn.



Får inte glömma att idag fyller Maria år...=) Grattis gumman.

Jag vill tro men jag kan inte tro för det hela känns så bisarrt och osannorlikt.
Jag är ledsen, sårad och förvirrad.

Jag trodde jag börjat lära av mina misstag, vissa saker lär man sig aldrig.
Man blir bara avtrubbad, likgiltig och kall.

När man når en insikt så förändrar (eller kanske bekräftar) det den bild man har av något/någon sedan tidigare till det positiva eller negativa men man har fått ny kunskap som man förhoppningsvis drar nytta av vid senare tillfälle. ("Man lär så länge man lever") Erfarenheter skulle man väl kunna säga är en praktisk insikt, en kunskap man fått genom att lära sig av sitt handlande. ("man lär av sina misstag")

När jag var 16 nästan 17 år så drack jag lite för mycket alkohol på en fest (med lite för mycket menar jag naturligtvis alldeles på tok för mycket) vilket resulterade i att jag vaknade upp på sjukhuset med stora minnesluckor och en rad andra negativa konsekvenser hade naturligtvis skett under den kvällen. Detta resulterade i sin tur i att jag inte drack en droppe alkohol förens jag var 18 igen och jag har aldrig sedan den dagen druckit så mycket alkohol att jag fått minnesluckor eller inte kunnat ta reda på mig själv. ("att lära sig den hårda vägen")

Sen finns det vissa "läxor" man aldrig lär och kanske inte bör lära sig heller. Har man blivit sårad och bedragen så måste man ju ta chansen att bli sårad igen för att kunna träffa någon som förhoppningsvis inte behandlar en på samma sätt. ("att man/folk aldrig lär sig", "ta grisen i säcken och chansa",)

Häromdagen fick jag en tråkig insikt, en insikt jag inte ville ha och som jag hade hoppats skulle motbevisas. Folk brukar säga att man inte kan lita på någon annan än sig själv, och även om det faktiskt ligger mycket sanning i det så är det en tråkig, bitter inställning och jag tycker att man måste kunna chansa och släppa folk närmare in på sitt liv än så.
Jag delar hela mitt liv med mina vänner, jag ventilerar i stort sätt allt och tror de vet de mesta om mig och jag tror att jag vet de mesta om dem. (inte alla mina vänner naturligtvis men flertalet av dem)
Jag fick en cynisk kommentar för flera månader sedan där personen sa "tro inte att du vet allt om dina vänner för det gör du inte" jag viftade bort detta och sa att jag visst visste det mesta, att vi litar på varandra och berättar i stort sätt allt för varandra.
Jag hatar verkligen när saker man säger "kommer tillbaka och biter en i arslet".
Jag hade fel!

Som sagt vissa insikter gör ganska ont, jag vet inte om jag vill lära mig "läxan" med detta, för det bör ju isf vara att man inte kan lita på någon och att man inte är så nära vänner som man tror, det känns som en bitter och tråkig läxa men det kanske är dax man vaknar och slutar vara så blåögd när det gäller folk i ens närhet.