brokenpiece

De sömnlösa nätterna börjar ta ut sin rätt... man bävar inför varje natt för man vet att man har timmar med gallskrik framför sig. Man känner sig som en zombie men enorm huvudvärk men de är bara att härda för de kommer ju gå över men det är en rätt klen tröst när man gått flera timmar med en gallskrikande unge på armen.

Igår var det 1 månad sedan våran lille prins föddes... Svårt att tänka att tiden går så fort och man blir lite sentimental när man ser att han växer ur kläderna men de är ju skönt att han mår bra förutom magknipen och de gallskrikande nätterna. Har gett honom Minifom men det har tyvärr inte hjälpt. Det var en dag som han inte skrek och man blev helt överlycklig och trodde att de gått över och jag prisade minifomen tills nästa natt när de var igång igen och jag insåg att de bara var en tillfällighet att han varit tyst.

Hela julafton skrek han bort tråkigt nog så jag fick inte ens sitta ner och äta med alla andra. Tur Peter satt med med mig och åt ;) Har varit inne på att köpa en bärsele eftersom man går med honom på armen hela nätterna och de är rätt tungt, har fastnat för en babybjörn senergy men de är vansinnigt dyra så vi får väl se hur de blir har sökt några på blocket men inte fått napp...


Nu ska jag gå och kolla om lilla hjärtat är vaken...

Måste väl förtydliga så ni 2 som läser min blogg förstår att jag inte är ensam som är uppe och går med Vincent på nätterna. Skulle inte Peppe gå med honom så skulle jag nog gått under för länge sedan.

Vi var i tidningen på julafton föresten :) Mina prinsar och jag <3