I min handväska

Dag 12 – I min handväska
Idagens läge använder jag inte min handväska så mycket. Det blir så krångligt att släpa på två väskor så jag lägger det absolut nödvändigaste i Vincents skötväska så de som följer med nu är;
en nässpray, en plånbok, en sminkväska samt mobilen i övrigt ligger i Vincents skötväska blöjor, minifom, idominsalva, en tutte, skötbordsunderlägg, 1-2 bodys, 1 par vantar, 1 par sockar, 1 par byxor och 1 huvtröja, ett paket tvättlappar ja tror de är allt men har säkert glömt ngt

Mina syskon

Dag 11 – Mina syskon

Jag har två syskon, en syster som är 12 år äldre än mig och en bror som är 1 år yngre än mig. Jag tycker att jag alltid har stått mina syskon relativt nära, vi försöker ställa upp för varandra så mycket som möjligt. Även fast det skiljer 12 år mellan mig och min syster har vi alltid varit nästan mer som vänner än syskon och jag står även rätt nära min bror fastän han pratar jag väl inte lika mycket med som min syster men o andra sidan är han inte mycket av en pratare.

Jag älskar mina syskon de är skönt att ha dem att vända sig till om man behöver.


Mode, vad gillar jag?

Dag 10 – Mode, vad gillar jag?

Ja vilken bra fråga jag har aldrig varit mycket för mode men förut klädde jag mig väl lite rockigare eller vad man ska säga men de har väl klingat av mer och mer.
Idagens läge så tar jag på mig de jag har i garderoben som jag inte är för tjock för. Kan säga att man har några kilo kvar innan man är tillbaka på matchvikt :P Blir dock mycket amningströjor för de är praktiskt om man åker någonstans så i dagens läge går man klädd som de flesta mammor i de som är bekvämt och praktiskt (för de mesta iaf) och de som passar av kläderna man hade innan graviditeten.





Min tro

Dag 09 – Min tro

Jag är inte religös, jag tror inte på Gud och jag har gått ur svenska kyrkan. Så jag skulle väl säga att jag är humanist. Jag tror även på liv efter döden (kanske inte så humanistiskt dock) jag har väldigt svårt att tänka mig att vi en dag bara slutar existera och det enda som finns kvar av oss är en kall stel kropp som vi ska begrava, vi är så komplexa så något mer måste ju finnas, sedan kanske det inte är som ett "liv" efter döden men något tror jag definitivt sker med oss efter vi går bort.

Jag har även tilltro till min medmänniska, kanske mer än man borde ha. Jag har väldigt lätt att se de goda i de flesta människor och det är väl kanske inte så bra i alla lägen för alla vill ju än tyvärr inte alltid de bästa.

Jag tror även på ödet.
.
Så de är väl i princip jag en vidskeplig humanist som tror på ödet och liv efter döden.

Ett ögonblick...

Dag 08 – Ett ögonblick

Utan att försöka låta som alla andra småbarnsföräldrar så säger jag nog ändå när Vincent föddes. Känslan efter 26 timmars plågor och de lyfte upp honom och la honom på bröstet är obeskrivligt. Det kändes verkligen overkligt och för några sekunder så stannade nog min värld upp.
Det var verkligen ett stort ögonblick


Glee

Måste ju förresten bara nämna min nya favoritserie hur kunde jag missa hela förra säsongen? Okej det är en lite fjantig high school serie men jag kan inte låta bli att följa den ändå. Har nu börjat gå igenom hela första säsongen av Glee. Kanske beror de på att man är en musiknörd att man gillar den eller för att jag vet hur otroligt roligt det är att sjunga i kör. Saknar faktiskt att sjunga i kör....




En lista...

Hittade i min blogg när jag backade något år tillbaka rättare bestämt 25/11-08 en lista över vad jag ville göra innan jag fyller 30
De punkter jag hade var:
  • Åka på semester med tjejerna.
  • Ta examen
  • Få ett fast, välbetalt jobb.
  • Bli sambo
  • Gifta mig? (den kanske man skulle skrivit innan 35 =P)
  • Få barn (ska jag ha barn, vilket jag inte vet om jag vill, så vill jag ha mitt första före 30)
  • Lära mig spela gitarr.
Exakt två år senare den 25/11-10 så föddes Vincent och sambo blev jag ju också 2010 så jag har alltså lyckats avverka två av punkterna på listan :P Snacka om att man utvecklas, man pratar om att barn utvecklas men när jag går tillbaka och läser gamla inlägg som jag har gjort så fascineras jag över hur mycket man har förändrats på så kort tid.

Appropå utveckling så är Vincent snart 3 månader, tiden går ju så sjukt fort. Han har fortfarande inte en riktigt bra dygnsrytm men jag jobbar på det. Han är väldigt olik sig om man jämför med hur han såg ut när han föddes han har blivit dubbelt så tjock och ser piggare och mer "med" ut. Han har inte börjat skratta än, som värst flinar han men jag jobbar på att få till ett litet skratt från unge herr Magnusson.
Nu ska jag återgå till att läsa mina gamla blogginlägg och fortsätta att ha roligt åt mig själv innan det är dags att agera husmor igen ;)

Operation...

Nu har jag äntligen gjort som alla andra och opererat silikonbröst! Eller nej just ja de kanske inte var så. Narkosläkaren kallade mig för övrigt "rätt ung". Hon gick och letade mig o sa att hon letade efter en rätt ung tjej som skulle göra en titthålsoperation av gallblåsan. Ja de var ju jag de ja.
Kom dit tidigt på morgonen och fick på mig de otroligt snygga kläderna man har på operation. Är det någon som fattar varför man måste ha de gräsligt fula trosorna? Iaf när jag kommit i min fina outfit för dagen så var det bara att vänta på läkaren men narkossköterskan dök upp först så hon fick också vänta på att doktorn skulle komma och prata vilket gick rätt snabbt o sedan blev man nerrullad till operation. En timme och fyra hål på magen senare var jag en gallblåsa fattigare och gallstensattackerna är numer ett minne blott.
Jag gruvade mig mer än nödvändigt kan ja säga för de var inte alls så farligt. Va lite otäckt när ma fick sömnmedlet men ja vaknade upp rätt snabbt och sedan va de bara att åka hem efter några timmar. Lite ont gör de så här efter men de går ju inte ens att jämföra med hur man mådde efter att man födde barn.

Känns skönt att allt gick så fort från att jag fick mitt första riktiga anfall tills jag fick operera mig så gick det 2 mån. Sjukt snabbt för att vara sundsvalls sjukhus!

Var för övrigt några till patienter som operade bort gallblåsan men de va alla 50+. Det är väldigt ovanligt att man har besvär om man är under 30 tydligen men de finns ju gallblåsebesvär i släkten och man kan ju få de efter graviditet men sedan är de väl så man blir så gammal som man gör sig... tydligen är man närmare pensionsåldern ;-)


RSS 2.0