Uppdatering
Måndagsuppdatering:
I helgen jobbade Sandra, och det var väl helt okej antar jag. Va kul att träffa damerna, träffar dem ju bara varannan helg numer. Lisa hade som förslag att ha vinkväll nått framöver lät ju trevligt men då ska tiden finnas... =/
Annars var det en lugn helg, i fredags var jag med Peter o Stoffe och tittade på när de tävlade mot varandra nästan på liv eller död =P och lördagen spenderade jag hemma eller ja hemma och hemma var väl att ljuga men mitt andra hem då.
Igår va jag på hockey i Kovland och jag trodde seriöst att jag skulle frysa ihjäl.
Men det blev ju vinst iaf =)
Jaja de va förra helgen, nästa helg blir det Huså med hjärtat. Blir mysigt att komma iväg till fjällen, och förhoppningsvis så fryser man inte hjäl. (kan vara läge att tänka på hur man klär sig kanske?)
Hoppas på att sluta tidigare eller ta ledigt hela fredagen så vi kan komma iväg i hyfsad tid =)
Skulle kanske vara läge att inhandla bra skoterkläder men när ska de ta slut på alla utgifter?
I'm sorry
Ignorera mitt förra inlägg som jag tagit bort för de va barnsligt och omoget.
Jag är en större människa än så
Efter regn kommer solsken
efter en brist, efter vad som är förstör allt den här gången.
Jag vet att det har varit men massa som hänt men hur påverkar det framtiden?
Kan man gå vidare efter allt som varit?
Visst känns det bra nu men hur länge håller det i sig?
Jag hatar att jag är så skeptisk,
att jag inte bara kan slappna av och njuta av det går bra nu.
Efter regn kommer solsken,
varför är jag då så dum att jag letar molnen på himlen ist för att njuta av det fina vädret?
Åh en sån karl ;-)
Vad söker du?
Vad letar du efter lilla vän?
Vad vill du ha sagt?
Vad vill du förstå?
Kan jag hjälpa dig förstå?
Är det något du vill säga mig?
Är det något du vill att jag ska säga dig?
Om jag kan ge dig ett svar så är det bara att fråga
Till dig från mig
Kryptiskt? Jag tror nog du fattar ;-)
Annars? Det är väl ingen hemlighet att jag och Peter bestämt oss för att försöka igen. 2 månader av velande och ovisshet har nu lett till detta beslut och om det är rätt eller fel får väl tiden utvisa. Även om jag är skeptisk efter allt som hänt så känns det hitills väldigt bra men allt är ju långt ifrån löst men vi tar det en dag i taget. Ingen brådska.
Jag vet att det inte är många som är positiva till detta och tycker att jag gör fel som ger det en chans till efter allt som hänt men jag känner att jag måste gå den här vägen, jag vill se om det kan fungera. Kommer nog ångra mig om jag inte ger det en chans.
Changes!
Men det känns bra. Det är väl huvudsaken??
Ska man våga satsa? Törs man lämna ut sig själv igen?!
Förlåt
Jag ska inte sticka under stolen med att det inte var nå snällt eller smart men ja menar det när jag säger att det absolut inte var meningen att det skulle hända så där.
Jag tycker samtidigt att all skit du kastat (även om ja förstår att du är arg) är till viss del att gå överstyr. Vissa saker du sagt säger man bara inte. Tänk på att du själv inte är felfri och har betett dig väldigt illa du med. Du verkar glömma vem som gjort vem illa först, och att det faktiskt är du som sagt du inte vill vara med mig längre, att du inte älskar mig, osv...
Varför bryr du dig om du inte älskar mig?
Förlåt iaf även om det inte betyder mycket. (jag vet ju hur mycket dina ursäkter betytt för mig)
Broken piece of my broken heart
Ibland är det bara så att den bild man haft av någon inte visat sig stämma och det
folk en gång sagt till en som man desperat förnekat är den verkliga sanningen.
Ibland är det så att man slösat bort en massa tid på en människa som inte var värd
att slösa den tiden på.
Ibland är det så att man har gett sitt hjärta till någon som använt det som en dörrmatta.
Ibland är det så att man blir bitter, ledsen, sårad, förkrossad över hur vissa personer beter sig.
Ibland är det så att man älskar någon som inte är värd att lägga sitt hjärta och hela sin själ på.
Ibland gör man tyvärr det ändå.
Ibland vill man desperat lösa saker men det går inte lösa om inte båda vill.
Ibland räcker det inte med att man älskar någon, speciellt om de inte älskar en tillbaka.
Du betydde mycket för mig, jag älskade dig nå fruktansvärt och jag är besviken på den behandling jag fått.
Men de säger att tiden läker alla sår. Även om det gör ont nu och kommer göra ett tag så kommer
det gå över. Det är dags att kliva ur martyrrollen och ta tag i sitt liv och gå vidare.
Jag har ältat det här tillräckligt länge nu, drivit mina vänner totalt vansinniga med hela den
här soppan och nu har jag fått allt svart på vitt.
Jag har förlorat min självrespekt och min värdighet och det är dags att ta tillbaka dessa.
Jag har dock vunnit en vän, en vän som har stått där och lyssnat på mig, som har hjälp mig och som har stöttat mig igenom allt detta och jag är fruktansvärt tacksam för att du finns där för mig.Tack Tessan för att du orkar stå ut med allt och för att du bryr dig.
En bild säger mer än tusen ord?